För några dagar sen läste jag en text om informationsberoende och hur man kan bryta sina vanor och bli en fri människa igen. Så här inleds den:

You know you’re an information addict if you:

• Check email, Facebook, news, or some other social network first thing in the morning and last thing at night.
• Are constantly on your mobile device when you’re away from home/office.
• Can’t get away from the computer in order to get outside, exercise, or spend time with people while disconnected.
• Are constantly posting to Facebook or Twitter or Instagram, or texting/emailing, when meeting with other people.
• Feel anxiety if you’re completely disconnected for more than a few minutes.
• Can’t imagine spending an entire day disconnected.

Det mesta stämmer in rätt bra på mig. En del mer, en del mindre. Det där med att man inte klarar av att vara nerkopplad mer än några minuter är väl kanske att ta i, men det är ju ingen idealsituation om man säger så.

Men ja, jag kollar Facebook, Twitter och Instagram det första och sista jag gör på dagen. Tragiskt, ja. Men någon kan ju faktiskt ha skrivit till mig under natten. Och ja, ser du mig på bussen ser du inte bara mig utan även min mobil.

(Paus för att öppna en ny webbläsarflik och börja gå in på Facebook innan jag insåg vad jag var på väg att göra.)

Visst, så här kan man ju få leva. Men jag känner att det är ett problem, något som tynger ner mig. Som gör mig till en sämre människa. Jag nästan skäms över det, på den nivån är det. Men sluta med det då, är något man kan tänka kring det här. Fast att helt plötsligt sluta kolla på mobilen minst var femte minut och i stället bara kolla ut genom fönstret är väldigt, väldigt svårt. Jag har försökt att inte göra någonting i stället för att ta upp mobilen när jag väntar på bussen.

Men samtidigt är det en så skön sak att fly till. Så fort jag känner mig obekväm i en situation tar jag upp mobilen och pillar lite på den. Repetera 10 gånger.

Jag känner att jag är stressad och rastlös och att iphonefixen jag då tar till bara skapar ännu mer rastlöshet. Och nu börjar det gå över till att jag är stressad över att jag stressad och medveten om problemen. Ändå fortsätter jag.

Det har ändå blivit lite bättre. Jag stänger ofta ner fliken med Twitter när jag sitter vid datorn och jag lämnar telefonen i jackfickan i skolan för att inte känna av SMS-vibrationer. Små små framsteg, men jag är långt ifrån färdig.

Hur fan gör alla andra som ibland inte tar upp sin telefon på flera timmar?